18 dagar gamla

Nu är de tre redan 18 dagar gamla och växer stadigt.

Maaat!

Nu har småttingarna fått börja med lite stödmat också. Mamma KIra har redan i ett par dar tagit in kyckling till valparna men nu var det dags för dem att få smaka på "soppa".

Än så länge så smakar det inte speciellt gott, men det kommer nog ju fler gånger dom får prova.

Växer!

De tre fortsätter att växa och dessa är nog de tystaste valpar jag varit med om. Troligtvis beror det på att de inte behöver slåss om maten eftersom dom bara är tre, men även när mamma Ira går ut från boet för att äta osv så håller småttingarna tyst och skriker inte efter henne. Och Ira är fortfarande en jättebra mamma och ser till att de har det bra. Varma dagar så flyttar hon ut dem på dan från boet till en filt som ligger utanför och så flyttar hon in dem igen när det blir svalare på kvällen.

De tre musketörerna

Alla tre hänger fortfarande med och de växer riktigt bra. Ira är duktig som mamma och hon tyker nog att det är skönt med bara tre det här året - då har hon bara tre som gapar efter henne när hon tar sig ut ur boet för att äta lite...

Fortfarande tre!

De tre kvarvarande valparna mår bra och dom växer så det knakar... Och mamma Ira verkar tänka att hon i alla fall kommer att göra allt som krävs för att de här tre ska vara kvar - hon håller stenkoll på dem...

Hoppet stiger

Alla tre valparna är fortfarande kvar! Och nu är de 6 dagar gamla så nu vågar vi börja hoppas på allvar...

Tre kvar

Och så vart de bara tre...

Igår hittade Tom på förmiddagen en död valp i boet, och så fortsatte det sen under eftermiddagen och kvällen. Tom fick gå lite då och då och kolla och ta bort valpar som Ira lagt ut utanför boet. Vi var oroliga för att hon inte skulle ha ngn mjölk och att det skulle kunna bero  på att hon hade en valp kvar i sig så vi ringde till både Ulltuna och till Väsby veterinärklinik. Jag kan direkt säga att om vi kan undvika det så kommer vi hädanefter varken ringa eller besöka Ulltuna. Det är häpnadsväckande att kunskapsnivån på iller är så otroligt låg där när man tänker på att man där utbildar veterinärer. Men när vi ringde Väsby så fick vi hjälp, som vanligt, trots att de egentligen hade stängt precis innan. Det fanns ingen möjlighet att ta emot oss men vi fick bra råd om vad vi skulle göra och så fixade Margareta också en akuttid åt oss till måndag morgon.
Vi var båda två helt säkra på att måndag morgon skulle även de kvarvarande valparna vara döda. Men inte då...när vi steg upp på måndagen så pep det kraftigt innifrån Iras "hem". Det visade sig att det var tre "korvar" kvar och de mådde alldeles utmärkt.

Så nu håller vi tummarna för att våra "mirakelbebbar" ska överleva och fortsätta att utvecklas...